Idag skulle ha varit andra dagen på inskolningen. Men så blev inte fallet då sonen spydde i hallen när vi skulle gå :(. Min lilla älskling.

Just nu sover han i alla fall och jag håller tummarna att det inte blir något mer.

Tänk vad tiden går fort.

Nu är de dags för barnen att börja förskolan.

Försa dagen på inskolningen och vi ska bara vara där en timme.

Men de är redo och väntar, väntar, väntar just nu.

Fick tillslut en bild ;)

// Maria

Har en blivande stjärna här hemma. Sonen tog hårfönen och bjöd på sjönsång. Ett riktigt litet nummer med både dans och sång bjöd han på :-)

ja då gör man ett nytt försök :). Men tänker inte lova något.

I alla fall så var jag iväg igår hos en mamma som jag börjar lära känna.

Kan säga att det är så roligt nu när man börjar lära känna lite folk här ute.

Ja lära känna dem lite närmare i alla fall.

Men vi kom in och prata om pojkar och flickor och hur man pratar till dem.

Det är faktiskt väldigt intressant när man börjar fördjupa sig i det. 

Ska redan säga nu att jag inte är för könsneutralitet. Vi är pojkar och flickor så är det men vi ska behandlas lika för alla är lika mycket värda. Det är min mening.

Men i alla fall så pratade vi om hur man säger till respektive kön i alla fall när det kommer till kläder osv,

Häromdagen var jag och en annan vän ute och gick. Vi gick förbi barnklädesaffären här på torget. Utanför så hängde det fyndkläder på en stång. Det första man såg var ju en tjejklänning som var så fin, söt och så oroligt härliga färger.

Det första man säger är "åhhh så söt" och så börjar man riva.

Men sen kommer man till killkläderna vad säger man då "Ja den var ju fin".

Det brukar slå mig ibland att jag säger till min dotter "så söt du är" men säger jag det till min son nej det gör jag inte. Det blir så påagligt när man har en av varje och jag vill behandla dem lika. Men omedvetet gör jag inte det.

Fast nu det sista så har jag också sagt till min son att han också är söt. För det är han ju.

Varför är det lättare att säga det till flickor än pojkar?

Pojkar är ju minst lika söta som flickor ju, eller hur?

Jag och den här mamman pratade om det att man lätt glömmer av att små pojkar också vill höra samma som små flickor. Jag har ju en av varje och då blir det mer påtagligt. Hon har två pojkar och sa att hon aldrig säger att de är söta m.m

Men att det slog henne när hon hade en annan kompis på besök med dennes två flickor och hon utbrister "vad söta ni är i era små klänningar". 

Ja pojkar får aldrig höra "vad söta ni är i era små shorts" eller dylikt. Ja jag tror ni fattar.

Det är faktiskt väldig intressant hur man gör helt omedvetet. Hur man behandlar pojkar och flickor så olika ändå i uttryck. Att man uesluter vissa ord. 

Hoppas det inte blev alltför snurrigt :)

Nu ska jag njuta av solen. men idag har jag sommarkurs i showkidz följ av ett pumppass. Sen blir det shopping med stort S. Och då kläder till mig. Har inte handlat det på evigheter och då jag nu sen januari lyckats gå ner till min målvikt (fråga mig inte hur). Jag har gått ner 7 kilo så vill jag ha lite nytt. Alla mina shorts, kjolar och kortbyxor är alldeles för korta.

Lägger nog upp bild här sen ( om jag kommer ihåg vill säga ) ;)

J leker i sandlådan

A testar skottkärran

Njut nu av solen. Vi vet ju aldrig när den försvinner

// maria

Ja vart ska man inte få gnälla av sig om inte här. Är så trött just nu i huvudet att jag knappt vet vad jag heter. Men försöker ändå få ihop något att skriva. Känner att jag behöver det just nu för just för tillfället känner jag mig som en urusell mamma. Kan villigt erkänna att tålamodet är lika med noll och att jag varit lite väl tjatig på sonen dag. Känns inte alls bra.

man försöker tänka på att han inte är så gammal men när han gör saker han inte får om och om igen så det har blivit många djupa andetag och räkna ner från tio.

Det heöa blir inte bättre av att båda får tänder just nu. Så det är gnäll här och gnäll där. Helt naturligt men så jobbigt för den som är här för att höra på det. Det bästa med hela dagen var en liten tripp till köpcentret. Då var det lugnt och båda var på glatt humör. Men så fort vi kom innanför dörrarna här hemma så var det igång igen.

Tillslut tror man att det är fel på sig. Jag tror det absolut. Mina barn kan omöjligt gilla mig nu, nonsens jag vet men det är vad jag känner just nu. Det måste ju vara fel på mig när det varit så här i flera dagar. Inget hjälper förutom när deras far kommer hem. Då blir det bättre. Får ta och sova ut. Ladda batterierna för imorgon är vi två hemma. Det är är bara en fas, jag vet, det går över, jag vet. Men vi är inte där än. Orkar jag?? Det gör jag nog, eller det gör jag. Finns alltid krafter någonstans. Men jag känner att det tar på mig. Orkar inte äta, har helt enkelt inte äta just nu.

Satsar på en god natts sömn och på bättre humör imorgon.

Fast dagen hade ju positiva saker också inte att förglömma. Satt och målade tillsammans med min son och såg (hejade) på när dottern satte sig upp för första gången :)

Det blir bättre och jag älskar mina barn av hela mitt hjärta, ja ännu mer egentligen. Barn, det finns inget bättre.

Det är det jag tänker på under dagarna även om det är jobbigt som idag. Det finns inget bättre än barn, mina barn  . Jag älskar er så. 

Så har min dag sett ut idag. Lilla A går igenom något just nu, vet inte om det är tänder, växtvärk eller allt på en och samma gång. Hon är ju i startgroparna med krypningen också. Så det är mycket som pågår i hennes lilla hjärna. Men det är så uttröttande och när hon sitter på golvet och är allmänt missnöjd så sätter sig J bredvid och stämmer upp så fin tillsammans med henne. Så helt plötsligt har man två som skriker. En som härmas och en som är allmänt missnöjd med tillvaron just nu *suck* säger jag bara. Vill bara att denna perioden går över snabbt så att jag får tillbaka min lilla glada dotter igen. Många djupa andetag idag och mycket bärande och vyssande. Tillslut gav jag upp och gick ner till öppna förskolan och där gick det mycket bättre. Både jag och barnen fick ett andrum som vi verkade behöva. Stämningen hemma blev bättre efteråt. Ibland saknar jag att mamma inte finns nära till hands. Särskillt när båda barnen skriker ikapp. Men imorgon är en ny dag med nya tag

                                       // Maria

Ja lite så är det i familjen just nu. Sonen somnade nästan mitt i mellanmålet nu på eftermiddagen. Lite sent att sova men vad ska man göra. Han får lägga sig senare ikväll istället.   

Jag har haft turen att träffat en sån underbar sambo. Sonen har ju vaknat tidigt på morgonen   :( runt fyra tiden men sambon har tagit det. Jag har alltså kunnat sova till halv sju varje dag. Lyxigt, men tycker lite synd om honom som har tagit detta. Har dock erbjudit mig men han sa att var han ändå vaken så kunde han ta det. Bara älskar honom för det  . Men nu går han runt som en zombie istället så nu har jag tänkt försöka vara lite snabbare upp på morgonen så att jag kan ta hand om J. Hoppas verkligen att det går som jag tänkt men kan ju inte göra någonting åt det . Undrar bara hur man ska få J att sova längre?? Ett litet mysterium.

Det är inte lätt med två barn att låta den minsta få vara med om lika mycket som den äldsta fick. Men jag har i alla fall lyckats få till det så att hon får gå på lite babymassage. Vet inte vad hon tycker om det men första gången var det i alla fall skönt. Idag så tröttnade hon på att ligga ner så vi fick fortätta sittandes men det gick bra det också.

Har en dotter som protesterar högljut om man inte lyssnar med en gång   

Men nu har jag fått lite egentid i och med att dottern sover och sonen är hos farmor en liten stund till så får passa på att få gjort det där som man inte hinner annars.