Ohhh vad jag har längtat och hoppats att tiden gått så mycket fortare än vad den gjort.

Men nu har dagen äntligen kommit.

Imorgon sätter jag mig i en tågvagn och åker upp till sundsvall. Ska hälsa på en av mina bästa vänner.

Vi ar kännt varandra sen gymnasiet tappade kontakten och sen hittade jag henne på fb.

Sen dess har vi hållit kontakten. Just nu pluggar hon i Sundsvall.

Har längtat så att få åka upp och träffa henne.

Blir ju inte det samma att hålla kontakten via telefon och sms.

Var där i höstas och då hade jag med mig min dotter.

Men den här gången är inga barn med. Jag ska klara mig utan dem i tre nätter och nästan fyra dagar.

Ojojoj vad det kommer att kännas konstigt.

Men samtidigt, missförstå mig inte nu, kommer det vara skönt. Har varit hemma nu i två år, varit mamma. Jag slutar ju inte vara mamma och kommer sakna dem SÅ mycket att det gör ont men att få ladda batterierna lite. Att få vara mig. Den jag var innan, kommer att vara bra både för mig och speciellt för dem.

Jag kommer hem med ny kraft, ny styrka. Men det kommer vara svårt att vara borta från dem.

Kortet taget i höstas då jag var där första gången.

Kan säga att jag har en helt underbar sambo som låter mig göra detta. Som låter mig få åka iväg och som själv ar hand om barnen. Som kommer tackla allt från tidig morgon till läggdags.

I alla fall. Idag instruerade jag mitt Pumpass i Varekil. Kändes så bra och får så mycket possitiv feedback efteråt.

Känns så rätt att jag gjorde detta. Att jag blev intruktör.

Nu börjar semesterscheman komma på gymmet. Jag ska ju inte åka någonstans i sommar så jag passar på att hjälpa gymmen häromkring med att vikariera på vissa pass.

Älskar att träna.

Finns det något bättre?? Visst finns det ;)

Njut av dagarna som kommer  :)

// Maria